Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades, och det har hänt en del sedan sist.

Under vinterns träning satte jag upp tre större målsättningar för säsongen 2017. Tydliga målsättningar tycker jag är viktigt för att dels behålla motivationen, men framförallt för att veta hur man ska strukturera träningen på bästa sätt för att nå dit. Annars blir det lätt lite träning här och lite träning där…  inte effektivt för fem öre.

Men åter till mina egna mål som sattes utan inbördes ordning, vilket egentligen också är lite mot mina principer, men jag kände att de låg lite olika i tid och det fanns en hel del synergieffekter, så jag valde att köra på alla tre.

• Göra en seriös satsning mot ett nytt pers på halvmara (Prag och Göteborgsvarvet)
• Köra en halv Ironman i Jönköping i början av juli
• Kvala in till tävlingsklass på Cykelvasan

Målet med att genomföra en halv Ironman i Jönköping ströks helt under våren, av flera anledningar, men den främsta var den hutlösa anmälningsavgiften på runt 3000 kronor. Det tillsammans med att den kalla våren i princip omöjliggjort simträning i öppet vatten, gjorde att jag helt enkelt strök triathlon från årets program.

Satsningen mot ett nytt pers på halvmaraton rullade på bra under senvintern, och den 1 april sprang jag Prags halvmaraton som gav kroppen en bra påminnelse på vad som krävs för att springa under 4 min/km i 21 km. Sprang i mål där på höga 1.25 vilket alltså var ungefär 3 minuter ifrån vad som krävdes. Nästa chans var Göteborgsvarvet den 20 maj, men ett par mindre förkylningar, lite dåligt med motivation och framförallt lite andra småtävlingar (framförallt orientering) gjorde att jag inte riktigt fick till de långpass som jag ville.

Inledningen i Göteborg gick bra, och jag planerade att springa ett lopp med negativ split. Det vill säga springa andra halvan något snabbare än den första. Planerade att gå ut på 20 minuter per 5 km, vilket missades något på den första (20.20) och med än mindre marginal på den andra (20.08). Men hade en mycket fin känsla i kroppen och kände mig inte orolig för att kunna kapa bort några sekunder på andra halvan. 15 km passerades under 61 minuter och fortfarande men en helt ok känsla i kroppen. Ska inte påstå att jag var oberörd, men långt ifrån utslagen. Men känslan i huvudet var inte riktigt samma som i benen. Tyckte jag tryckte på bra, men när klockan började visa 4.13 och 4.18 när km-skyltarna passerades rann också drömmen om ett nytt pers ut i svett längs med Dag Hammarsköldleden. Men sprang ändå i mål på 1.26.40 vilket är en tid som jag tycker är ok, även om jag gärna hade sprungit 3 minuter snabbare… men kanske bättre lycka där nästa år… vilket blir mitt 29:e varv…  Eller varför inte fira 30 års jubileum med ett pers 😉

Efter Göteborg hade jag nästan också slagit av tanken på att uppfylla mitt tredje mål. Att säkra en tävlingsplats på Cykelvasan. För att göra det krävs att man kör något annat långlopp som är godkänt som seedningslopp och går i mål på minst segrartiden + 25%. Ett tufft mål, som på t.ex. Ränneslättsturen som jag tidigare kört ett par gånger skulle kräva en tid ner mot 3.30, jämfört med de cirka 4 timmar som jag kört på tidigare. Ränneslätt är dock inte optimalt att kvala på för mig eftersom det är rätt teknisk och stökig bana, där jag som har styrkan i uthålligheten mer än tekniken tappar lite för mycket.

En bättre chans skulle istället vara Cykelrallarna mellan Bottnaryd och Jönköping. 62 km förhållandevis lättcyklad bana. Men efter Göteborgsvarvet hade jag bara 2 veckor på mig att omvandla en helt ok löpform till en stark cykelform. Lösningen fick bli det klassiska upplägget med fyra fyror. Siktade på att försöka köra detta pass nästan dagligen. Blandade mellan att köra intervallerna på teknisk bana (Smedjegatans crossbana, Pumptracken vid Sundet, och banan på Radiokullen) samt tuffare raka intervaller på grusväg eller asfalt.

Jag ska inte göra någon längre utläggning om hur själva loppet artade sig, men jag fegade lite i starten och la mig längst bak i tävlingsstartgruppen, vilket nog var lite väl defensivt. Fick köra om rätt mycket folk i början och efter en knapp mil såg jag en rätt stor klunga med cyklister ett 50-tal meter framför mig. Bestämde mig för att köra ikapp dem och gjorde en tuff körning för att få deras ryggar. Ett bra val skulle det visa sig och där fanns några riktigt dragvilliga cyklister som höll ett bra tempo både på småstigarna och ute på vägarna. Tempot låg stadigt strax över 30 km/h så fort det var lite mer lättåkt.

När vi började närma oss målet kände jag mer och mer att jag var den med bäst krafter i gruppen och på sista 5 km kunde jag trycka ifrån de andra och till slut rulla in under målskynket på 2 timmar och 32 minuter. En tid som jag då inte riktigt visste hur långt den skulle räcka, men räknade lite löst med att täten omöjligt skulle kunna kört under 2 timmar. När jag sedan fick se att proffscyklisten Fredrik Ludvigsson hade vunnit på 2.09.58 kände jag att saken var klar. Jag hade klarat målet att kvala in till Cykelvasans tävlingsklass!!  När seedningsbeskedet dessutom kom visade det sig att jag hade över 8 minuter tillgodo, och dessutom bara var 2 minuter från att kvala in till startled 2 istället för 3 som jag nu hamnade i.

Men framgången gav mersmak och nu blir det nog ett eller två kvallopp till för att ytterligare förbättra möjligheterna till en framskjuten startplats i Sälen.

Men innan dess ska det springas lite orientering. Idag är det DM i Sprintorientering. Där är jag och min gamla orienteringsvän Henrik Kroksmyr titelförsvarare i sprintstafett (H35-klassen) och jag tog också en individuell medalj i det individuella loppet förra året. Det kommer bli tufft att försvara dessa framgångar, men jag känner mig grymt taggad för att ge utmanarna något att bita i. En extra krydda är det att det individuella loppet avgörs inne på High Chaprall så det blir orientering bland salooner, hästhagar och kanske kan det vaskas lite guld till slut…